Barnen vår framtid – Satsa på förskolan!

En profilbild på Anki Göransson.

“Kommer ihåg hur stolt och lycklig jag kände mig när jag fick en “dagisplats” till min förstfödda dotter. Hon skulle få gå på “dagis” som det kallades då. Jag var mycket imponerad av allt som hon skulle få ta del av, god pedagogik och utveckla sin sociala kompetens. Detta var 1982 och jag hade kämpat för den platsen.”

Kommer ihåg hur stolt och lycklig jag kände mig när jag fick en “dagisplats” till min förstfödda dotter. Hon skulle få gå på “dagis” som det kallades då. Jag var mycket imponerad av allt som hon skulle få ta del av, god pedagogik och utveckla sin sociala kompetens. Detta var 1982 och jag hade kämpat för den platsen.

Utbyggnaden blev kraftig under hela 80-talet. 1985 fattade riksdagen principbeslutet “förskola för alla barn” då byggdes det ut ordentligt i hela vårt land. Detta hade föregåtts av en stark kvinnorörelse och många demonstrationer “Dagis skall vi ha och dom skall vara bra”

All pedagogisk forskning visar att förskolan är bra för barnets utveckling och komplement till hemmet. Varje barn behöver en kontinuerlig och god relation till en varm empatisk vuxen person.

För tre år sedan återinförde Skolverket riktmärket max 15 barn i styrgrupperna och max 12 barn i småbarnsgrupperna. Dessvärre har sju av tio kommuner för stora grupper fortfarande.

För att få del av regeringens extra pengar till minskade barngrupper har kommunen fått uppge för Skolverket när de tror att de kommer nå de rekommenderade nivåerna.

75 av kommunerna uppger att de har satt sina egna, sämre mål. Två har inte definierat något mål alls. Man saknar lokaler och personal.

Vi vet att de mindre barnen är mer känsliga gör gruppstorlek. Det handlar bland annat om hur många relationer ett litet barn kan hantera. Ett litet barn har ett större behov av trygghet, omsorg och nära relationer. Personalen sliter oerhört för att hinna se barnen och arbeta mot alla läroplaners mål.

Att arbeta med barn är att se varje liten individ i gruppen, att läsa varje barns behov för att känna trygghet och tillit. Munnar ska mättas, munnar ska tvättas. Det ska vilas, det ska aktiveras, kläder ska på, kläder ska av.

I svensk förskola behövs både pedagogiskt kunnig personal och tillräckligt många varma famnar med en hög omvårdnads kompetens.

Dagens stora utmaning är att det är stor brist på personal. Flera har lämnat yrket bakom sig och sjukskrivningarna har ökat i takt med stora barngrupper och för lite personal.

Det har varit en tid då flera kommuner endast anställt förskollärare. Vi behöver både utbildade barnskötare och förskollärare. Det är ett måste i förskolan. Det handlar om rätt använd kompetens. I dag är så många som var fjärde outbildad för att arbeta med barn. För att skapa kvalitet behövs både barnskötare och förskollärare på fasta tjänster.

Drygt 470 000 barn tillbringar sina dagar på förskolan – en av de mest uppskattade delarna av vår välfärd. Förutom att vara viktig för barnen och deras utveckling är förskolan en viktig del av arbetslinjen. Den möjliggör för människor att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete och lägger grunden för jämställdhet och solidaritet.

Under förskoleåldern pågår den viktigaste utvecklingsperioden för varje barn. Förskolans betydelse för varje barns utveckling och livslånga lärande. En väl fungerande förskola bidrar till lika uppväxtvillkor genom att komplettera och kompensera brister i hemmet.

Socialstyrelsens riktlinjer från 80-talet om fyra barn per personal i småbarnsgrupperna innebär en hög kvalitet för alla barn. Låt personal inom förskolan få ha en yrkesstolthet där dom känner att dom hinner med alla barn. Låt föräldrar vara lika stolta och nöjda när de lämnar sina barn på förskolan som jag en gång var. Ur ett folkhälsoperspektiv är barnens välmående särskilt viktigt, de är vår anknytning till framtiden.

Vinstintresset förvrider välfärdens sätt att fungera

En profilbild på Anki Göransson.

“Våra gemensamma skattepengar ska inte gå till vinstjakt. De ska gå till välfärden. Därför är det viktigt att det finns vinstbegränsningar så kvalité kan säkras för våra medborgare oavsett var man bor.”

I dag går flera miljarder av det vi betalar i skatt till vinster och inte så sällan till riskkapitalbolag. Det som kostar mest pengar i välfärden är personalen.

Därför är det inte konstigt att det är där som företagen sparar in pengar för att göra vinst, detta utarmar välfärden då vinst går före kvalité. Lägre personaltäthet ökar också stressen för de anställda.

Enligt en ny utkommen rapport som Kommunal har gjort, så har andelen personal som vill lämna vården ökat. Ungefär var fjärde anställd i äldreomsorgen säger att dom vill lämna yrket inom tre år. På sex år har andelen som vill lämna jobbet i äldreomsorgen ökat med fem procentenheter. Från 22 till 27 procent.

Den största orsaken till sjukskrivning inom vård och omsorg är psykisk ohälsa. Den är så hög som 40 procent av de sjukskrivna. Många av dessa är unga och har inte varit särskilt länge inom yrket.

Andelen personal som känner glädje och är motiverade minskar med graden av psykisk ansträngning där stressen har ökat på ett oroande sätt. Det är för många medarbetare som är underställda varje chef och dom finns alldeles för långt från verksamheten.

Lösningen på detta kan inte göras på bara ett sätt, men det som är riktigt bråttom är att få in fler händer i vård och omsorg. Att ge personalen ökat inflytande och större delaktighet.

Att vi får ett Vård och Omsorgscollage i hela landet, så det går säkerställa att kvalité är lika hög oavsett var man bor och arbetar. Att personalen får kompetensutveckling inom sitt yrke för att klara de nya utmaningar som vi står inför. Detta behövs också för att höja statusen och attraktiviteten.

Det är många i dag som känner oro att välfärden inte finns när man behöver den. Därför måste trygghet i vården gå före skattesänkningar.

Därför välkomnar jag den satsning på betydligt fler medarbetare i vården och bättre arbetsmiljö som Socialdemokraterna nu har utlovat. Då är det viktigt att det finns en ordentlig facklig-politisk samverkan.

Frågan om vinster i välfärden är ju också en fråga hur vi ser på varandra och på samhället. När alliansen införde Lagen om valfrihet LOV och Vårdvalet så fördes det inte in några särskilda pengar för detta, utan betydligt fler aktörer skulle vara med och dela på pengarna.

Vinstintresset förvrider välfärdens sätt att fungera när marknaden blir överordnad. Privata aktörer etablerar sig oftare i storstadsområden där det finns en bättre marknad med ofta friskare medborgare. Detta är inte valfrihet på lika villkor. Det finns i dag många delar i vårt avlånga land som inte kan upprätta en god vård utan svårt sjuka får åka långa sträckor för att komma till sin läkarkontakt.

Oftast är det de mest sjuka som drabbas hårdast Därför är det viktigt att tänka på det när vi går och röstar. Det är endast när det finns facklig-politisk samverkan som de fackliga organisationerna kan vara med och påverka. Våra gemensamma skattepengar ska inte gå till vinstjakt. De ska gå till välfärden. Därför är det viktigt att det finns vinstbegränsningar så kvalité kan säkras för våra medborgare oavsett var man bor.