Ökad jämlikhet gynnar alla inte bara några!

“I ett jämlikt och jämställt samhälle är människor lyckligare, lever längre, presterar bättre och är friskare. Brottslighet och våld är inte lika vanligt och allt blir enklare, även för den som kommer från knappa förhållanden får möjlighet att förverkliga sina drömmar.

I ett jämlikt och jämställt samhälle är människor lyckligare, lever längre, presterar bättre och är friskare. Brottslighet och våld är inte lika vanligt och allt blir enklare, även för den som kommer från knappa förhållanden får möjlighet att förverkliga sina drömmar.

Utvecklingen i samhället har länge gått i motsatt riktning. Under de senaste 30 åren har ojämlikheten ökat och det vill vi ändra på! Detta sker ofta på grund av politiska beslut. Detta måste få ett slut, politiken ska vara till för vanligt folk! Den ska leda till att vi människor kan känna trygghet. Politiken ska främja vår grundtanke om att i Sverige ska alla kunna nå sina drömmars mål! Detta ska främjas av reformer och beslut som gör att människor vågar. Trygga människor vågar och receptet på det kallar vi för den Svenska modellen!

Vi behöver bygga en jämlik skola. Vi menar att alla barn ska ges samma möjligheter till kun­skap oavsett förutsättningar. Se till att förskolorna och sko­lorna får resurser utifrån barnens behov. Genomför en kraftig satsning på lär fritids med fler anställda som ger barnen en stimu­lerande fritid med fler aktiviteter som stöttar barnens omsorg och kunskapsutveckling!

Förbättra arbetslöshetsförsäkringen. Höj inkomsttaket och låt ersättningsnivåerna följa löneutvecklingen, den socialdemokratiska regeringen har påbörjat det arbetet men mer måste göras. Vi är stolta men inte nöjda! Gör det billigare att vara med i A-­kassan, ta bort karensdagarna och gör det en­kelt att kvalificera sig för att få ersättning.

Skapa ett rättvist skattesystem. Skatt ska betalas efter förmåga. Det är inte rimligt att den som arbetar ihop sin inkomst be­talar mer än den som ärvt sin förmögenhet. Genomför en skat­tereform för rättvisa. Att bidra efter förmåga och få efter behov har länge varit det som byggt Sverige till ett välfärdssamhälle i världsklass. Sverige ska fortsatt vara det landet som bygger på solidaritet!

 

Klassamhället dödar

”I rapporten slår man fast att lågutbildade löper en betydligt högre risk att dö av den cancer man drabbats av, jämfört med högutbildade. Hur är det ens möjligt?!”

Vi har i dagarna kunnat såväl läsa som höra om nyheten att cancervården inte är jämlik! Detta finns att läsa i Cancerfondens senaste rapport.

I rapporten slår man fast att lågutbildade löper en betydligt högre risk att dö av den cancer man drabbats av, jämfört med högutbildade. Hur är det ens möjligt?!

Enligt rapporten kostar ojämlikheten 2 900 människors liv varje år. Orsakerna till denna skillnad är flera och skiljer sig åt beroende på vilken diagnos som man drabbats av. Tidigare studier har visat att tiden från det att man fattar misstanke till det att man får en diagnos och från det att man fått en diagnos till det att man får behandling oftare är längre för lågutbildade, jämfört med högutbildade.

Det man också slås av i rapporten är att högutbildade får tillgång till såväl mer som bättre behandling. Detta visar att Sverige 2018 fortfarande har väldigt långt kvar till jämlikhet. Kan detta bero på att man som lågutbildad inte har vetskap om vad man kan kräva eller handlar det om synsätt? Oavsett vad är det helt oacceptabelt!

Ojämlika förhållanden inom vården strider helt klart mot hälso och sjukvårdslagen. Lagen säger klart och tydligt att jämlikhet ska råda.

”-3 kap. Allmänt

1 § Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.”

Nu krävs vilja och insatser för en jämlik vård. Social bakgrund får inte avgöra liv eller död inom vården! Istället ska lagen följas. Från var och en efter förmåga åt var och en efter behov.

https://www.cancerfonden.se/cancerfondsrapporten/utbildningsniva-paverkar-risken-att-do-i-cancer

Mats har satt tänderna i canserfondens rapport för 2018. ovan finner ni länken till rapporten

Jag har löst finansieringen, när kommer reformen?

Vi kan inte fortsätta såhär. Vi måste se till att synliggöra och ta krafttag mot psykisk ohälsa.
De beräknade kostnaderna för vad psykisk ohälsa kostar det svenska samhället uppgår idag till över 70 miljarder eller ca 3% av Sveriges BNP. Ändå så känner många som drabbats att de är helt ensamma.

Själv anser jag att det värsta i detta är och förblir just den känslan. Känslan av utanförskap. Känslan av att man aldrig kommer att bli sig själv igen eller att det idag inte finns tillräckligt med resurser eller kunskap att faktiskt hjälpa och stötta!

För det handlar inte om att den som drabbas är lat eller saknar motivation. Det är ofta det exakt motsatta! Det är ofta människor som brinner för det de gör så pass mycket att de har svårt att själva läsa signaler, som drabbas. Men helt ärligt…. Omgivningen ser ofta signalerna och omgivningen vet att det inte kommer sluta om man inte går in och synliggör och pratar om det. När vi ställer frågan som vi så ofta gör, ni vet ”Hur är det?” (för den frågan ställer vi ofta), hur många av oss stannar upp och läser svaren mellan raderna eller ställer följdfrågar? Dessvärre för få!

Vi behöver lyfta frågorna dagligen med vår omgivning och vi måste se till att bry oss mer om varandra. Att det sedan inom sjukvården idag är snårigt att faktiskt få hjälp att komma på banan igen är inget annat än ett (enligt mig svepskäl). För visst kan vi om vi vill hitta en blocköverskridande psykiatrireform värd namnet! Belöningen är att vi får ett samhälle baserat på medmänsklighet och där vi kan kapa kostnader med upp till 70 miljarder. Och när vi pratar pengar så stannar många upp och lyssnar.

Men jag vill att vi ska börja prata om de ansikten som finns bakom istället. Jag vet vad jag pratar om då jag själv efter att ”bara” kört på och inte lyssnat till kroppens signaler, varken till fysiska eller psykiska signaler som jag fått under en lång tid, hamnade i ett mörker. Det gick så långt att hjärnan var tvungen att helt stänga av för att jag skulle stanna upp.

Jag tror det är svårt att förstå känslan när hjärnan helt stänger ner, när du inte vet vad du heter och inte känner igen personen som stirrar tillbaka på dig när du går förbi spegeln i badrummet. Rent intellektuellt tror jag många kan förstå men inte upplevelsen av känslan. Jag tror att man måste varit där själv för att faktiskt förstå på riktigt!

Jag är långt ifrån mig själv idag, som jag själv känner mig. Jag har inte det minne jag är van vid och jag blir dagligen hjärntrött. Det är  en trötthet som kommer ifrån noll och sköljer över som en svallvåg man inte kan komma undan.

Det går inte att blunda för den fullständigt bedövande trötthet man känner. Jag måste därför hitta strategier för att stanna upp under dagen så att svallvågorna inte kommer, men det är svårt. Är det mycket folk runt om mig och mycket ljud blir jag snabbare helt dränerad på energi. Det är som om en kran öppnats och all energi rinner ur mig. Där står man och kan bara tänka på en enda sak. Jag måste vila NU annars kommer jag att somna stående inför alla människor.

Vi har idag så mycket forskning på området att det är anmärkningsvärt att vi inte kommit längre! Nu tar vi gemensamma krafttag och ser till att om man drabbats av psykisk ohälsa ska man kunna vara säker på att samhället förstår allvaret i det och att sjukvården agerar snabbt så att man får en värdig och jämlik vård som gäller ALLA, inte bara några!

 

/ Mats Griph