Bygg bostäder så vanligt folk kan bo och leva i trygghet!

Är det inte dags att släppa den naiva övertron på marknaden? En privat marknad är absolut rätt i vissa fall, men när det kommer till människors välmående och boende borde vi kanske lägga om kursen.
Är det inte dags att vi får ett statligt krav på större samhällsansvar gällande kommunernas allmännyttiga bostadsbolag?

För att skapa bra förutsättningar för ett gott liv vidhåller jag att det viktigaste är arbete och bostad. Det lustiga är att dessa ämnen ofta glöms bort i samhällsdebatten. Framförallt vikten av ett tryggt boende. Det ska inte bara vara tryggt med utgångspunkt från människors relationer till varandra utan också tryggt i den mening att de ska veta att de får bo kvar. Det är viktigt och till och med, vågar jag påstå, avgörande för hur väl vi kan få integrationen att fungera. Inte bara integration för nyanlända, vilket givetvis är extremt viktigt, utan även integrationen mellan generationer och andra samhällsgrupper emellan.

När vi pratar bostadspolitik reduceras ofta debatten till 6 kvarter i Stockholms innerstad, det är ju inte på något sätt representativt för Sverige. ” – Marie Linder, ordförande Hyresgästföreningen.

Flera partier vill inte röra begreppet marknadshyror. Däremot så uttalar de ett stöd för friare hyressättning. Min egna uppfattning är att ett sådant utspel går ut på att dölja sin egentliga agenda. Om de är för att ge bostadsbolag möjlighet att sätta hyran fritt, är inte det marknadshyror då? Skulle det inte vara mer ärligt att säga att de är för marknadshyror? Det är ju faktiskt människors hem vi pratar om. Kanske borde vi börja prata om hemfokuserad politik istället för benämningen bostadspolitik. Idag så ökar antalet unga som känner sig tvungna att bo hemma, hyra svart eller ett osäkert 2/3/4-handskontrakt. Att ha det i åtanke tillsammans med de många osäkra anställningarna som finns, undrar jag varför unga straffas på det här sättet.
Nästa vecka blir det min åttonde flytt på tre år. Majoriteten av mina saker har jag i två förråd – ett i Skövde och ett i Kungsbacka. Är det lätt att landa någonstans och bygga sig ett liv? Den frågan får mina resväskor svara på.” Pontus, Göteborg, från inmybackyard.se – ett samarbete mellan Hyresgästföreningen och Universal Music.

Enligt SCB är 6 av 10 boenden hyresrätter. Trotts det så finns det för få hyresrätter vilka är tillgängliga för några andra än medelålders övre medelklass. Byggtakten har avtagit något gentemot toppen som precis har varit. Ändå finns det väldigt många som inye gör annat än att drömma om möjlogheten till en egen bostad. Är det så att marknaden som avser möta behovet hos de mer och mest välbärgade börjar mättas? Kan det vara som så att det stora fokuset hos bolagen har legat hos de som har råd att betala mesta möjliga per kvm? Visst är det bra att behovet av bostad inom den gruppen tillgodoses, men vad händer med övriga grupper i samhället som suktar efter ett hem att bygga sina liv ifrån?

För vilka byggs det? Varför? Varför syns inte bostads/-hemfrågan i den politiska debatten?

Tyskland nämns ibland som exempel när hyressättningen och framförallt marknadshyror debatteras. Det är lite lustigt då staten i Tyskland har tillgodosett behovet av bostäder under tid samtidig som den svenska staten överlät det ansvaret till marknaden i och med Bildt-regeringen tillträde 1991. I och med det så här marknaden valt att hålla igen byggandet parallellt med ett ökat bostadsbehov med resultatet att lönsamheten per kvadratmeter har ökat markant. Till det här hör att staten har förflyttat den ekonomiska belastningen från sig själv till hushållen vilket, med det ökade kvadratmeterpriset som bakgrund, har försatt hushållen, alltså oss, i en ohållbar lånekarusell som vi blivit inbringade i.
Samtidigt så måste de kommuner som tappar invånare få hjälp och stöd att hantera det.
Är det inte dags att släppa den naiva övertron på marknaden? En privat marknad är absolut rätt i vissa fall, men när det kommer till människors välmående och boende borde vi kanske lägga om kursen.
Är det inte dags att vi får ett statligt krav på större samhällsansvar gällande kommunernas allmännyttiga bostadsbolag?

Varför fokuserar vissa politiska strömningar, så som allianspartierna, på att de få ska premieras? Jag vill se ett system med ett bredare politiskt perspektiv som, i stället för att skapa fantastiska förutsättningar för de mest välbärgade, skapar möjlighet till att bygga stabila grunder att stå på för alla så att vi fortsättningsvis får ett jämlikt samhälle.

Det är ju inte alla som är högavlönade med möjlighet att bo flott i Stockholms innerstad.