Välkommen till Växjö Ulf – Varför vill du lagstifta om lägre löner?

När nu Ulf Kristersson, Moderaternas partiledare och statsministerkandidat besöker Växjö nu i dagarna vill vi passa på att fråga Ulf följande,

Varför lägger Moderaterna förslag om att med lag sänka kollektivt förhandlade löner?

Valet i höst allt kommer allt närmre och de politiska skiljelinjerna klarnar allt mer. Moderaternas förslag om att sänka löner med lag vållar sjävklart debatt och är en vattendelare mellan höger och vänster. Att politiker som högerledaren hotar att använda sin makt för att genom ny lagstiftning sänka löner är djupt oroande då vi i Sverige förhandlar löner och villkor mellan arbetsmarknadens parter. Vi väljer att slå vakt om den modell som innebär att vanliga löntagare och företagen har inflytande över både villkor och lönebildning i sina respektive branscher.

Lägger man som Moderaterna lönesänkarförslag som slår mot kollektivavtalen och våra medlemmar så reagerar vi såklart som fackföreningar kraftfullt. När vi pratar om det orimliga i förslagen och dessutom medlemmar emellan pratar om effekterna av det rasar Moderaterna och övriga högern. Man anklagar oss för att brutalisera valrörelsen att vilseleda och att vi ljuger. Men har då Moderaterna inte lagt dessa lönesänkarförslag? Jo. Inte nog med det, man vill dessutom göra arbetsplatserna otryggare genom att radikalt försämra anställningsskyddet.

När nu Ulf Kristersson, Moderaternas partiledare och statsministerkandidat besöker Växjö nu i dagarna vill vi passa på att fråga Ulf följande,

Varför lägger Moderaterna förslag om att med lag sänka kollektivt förhandlade löner?

Varför lägger Moderaterna förslag som innebär att vanligt folk blir otryggare på arbetsplatserna?

Nu är det högtid för Moderaterna och att förklara hur Sverige ska bli bättre genom dessa attacker på svenska löntagare?

Det handlar naturligtvis om en sak, makt. Hur ska makten i samhället fördelas, konflikten står mellan en politik som gynnar dom många och en högerns politik som vill ge mer till den som redan har.

Dan Mattsson

Ombudsman

LO-distriktet i Småland och Blekinge

Bygg bostäder så vanligt folk kan bo och leva i trygghet!

Är det inte dags att släppa den naiva övertron på marknaden? En privat marknad är absolut rätt i vissa fall, men när det kommer till människors välmående och boende borde vi kanske lägga om kursen.
Är det inte dags att vi får ett statligt krav på större samhällsansvar gällande kommunernas allmännyttiga bostadsbolag?

För att skapa bra förutsättningar för ett gott liv vidhåller jag att det viktigaste är arbete och bostad. Det lustiga är att dessa ämnen ofta glöms bort i samhällsdebatten. Framförallt vikten av ett tryggt boende. Det ska inte bara vara tryggt med utgångspunkt från människors relationer till varandra utan också tryggt i den mening att de ska veta att de får bo kvar. Det är viktigt och till och med, vågar jag påstå, avgörande för hur väl vi kan få integrationen att fungera. Inte bara integration för nyanlända, vilket givetvis är extremt viktigt, utan även integrationen mellan generationer och andra samhällsgrupper emellan.

När vi pratar bostadspolitik reduceras ofta debatten till 6 kvarter i Stockholms innerstad, det är ju inte på något sätt representativt för Sverige. ” – Marie Linder, ordförande Hyresgästföreningen.

Flera partier vill inte röra begreppet marknadshyror. Däremot så uttalar de ett stöd för friare hyressättning. Min egna uppfattning är att ett sådant utspel går ut på att dölja sin egentliga agenda. Om de är för att ge bostadsbolag möjlighet att sätta hyran fritt, är inte det marknadshyror då? Skulle det inte vara mer ärligt att säga att de är för marknadshyror? Det är ju faktiskt människors hem vi pratar om. Kanske borde vi börja prata om hemfokuserad politik istället för benämningen bostadspolitik. Idag så ökar antalet unga som känner sig tvungna att bo hemma, hyra svart eller ett osäkert 2/3/4-handskontrakt. Att ha det i åtanke tillsammans med de många osäkra anställningarna som finns, undrar jag varför unga straffas på det här sättet.
Nästa vecka blir det min åttonde flytt på tre år. Majoriteten av mina saker har jag i två förråd – ett i Skövde och ett i Kungsbacka. Är det lätt att landa någonstans och bygga sig ett liv? Den frågan får mina resväskor svara på.” Pontus, Göteborg, från inmybackyard.se – ett samarbete mellan Hyresgästföreningen och Universal Music.

Enligt SCB är 6 av 10 boenden hyresrätter. Trotts det så finns det för få hyresrätter vilka är tillgängliga för några andra än medelålders övre medelklass. Byggtakten har avtagit något gentemot toppen som precis har varit. Ändå finns det väldigt många som inye gör annat än att drömma om möjlogheten till en egen bostad. Är det så att marknaden som avser möta behovet hos de mer och mest välbärgade börjar mättas? Kan det vara som så att det stora fokuset hos bolagen har legat hos de som har råd att betala mesta möjliga per kvm? Visst är det bra att behovet av bostad inom den gruppen tillgodoses, men vad händer med övriga grupper i samhället som suktar efter ett hem att bygga sina liv ifrån?

För vilka byggs det? Varför? Varför syns inte bostads/-hemfrågan i den politiska debatten?

Tyskland nämns ibland som exempel när hyressättningen och framförallt marknadshyror debatteras. Det är lite lustigt då staten i Tyskland har tillgodosett behovet av bostäder under tid samtidig som den svenska staten överlät det ansvaret till marknaden i och med Bildt-regeringen tillträde 1991. I och med det så här marknaden valt att hålla igen byggandet parallellt med ett ökat bostadsbehov med resultatet att lönsamheten per kvadratmeter har ökat markant. Till det här hör att staten har förflyttat den ekonomiska belastningen från sig själv till hushållen vilket, med det ökade kvadratmeterpriset som bakgrund, har försatt hushållen, alltså oss, i en ohållbar lånekarusell som vi blivit inbringade i.
Samtidigt så måste de kommuner som tappar invånare få hjälp och stöd att hantera det.
Är det inte dags att släppa den naiva övertron på marknaden? En privat marknad är absolut rätt i vissa fall, men när det kommer till människors välmående och boende borde vi kanske lägga om kursen.
Är det inte dags att vi får ett statligt krav på större samhällsansvar gällande kommunernas allmännyttiga bostadsbolag?

Varför fokuserar vissa politiska strömningar, så som allianspartierna, på att de få ska premieras? Jag vill se ett system med ett bredare politiskt perspektiv som, i stället för att skapa fantastiska förutsättningar för de mest välbärgade, skapar möjlighet till att bygga stabila grunder att stå på för alla så att vi fortsättningsvis får ett jämlikt samhälle.

Det är ju inte alla som är högavlönade med möjlighet att bo flott i Stockholms innerstad.

Arbete och hem, grundförutsättningen för oss alla

Jag anser att arbete och hem är fundamenten i var människas liv för att vidare skapa sig en framtid.

Vi har länge sett hur tillgängligheten och inflytandemöjligheten gentemot de här två grundklossarna attackeras gång på gång. Ofta sägs det att marknaden ska lösa det, som om marknaden var en magisk trollformel som fixar allt. Vi som arbeta ska vara mer ”flexibla” och mindre kravställande gentemot den fantastiska marknadens krav. ANNARS kommer allt att gå åt skogen enligt vissa tyckare. Därför borde det enligt dessa förespråkare lagstiftas om att arbetare inte borde kunna hävda sig, till exempel strejka, så länge det inte stör produktionen.

I praktiken så skulle det innebära att det inte går att hävda sig mer än att skrika på någon bärandes skjorta, kavaj och hörselkåpor med radio vars volym är uppskruvad till max.
Ofta höjer dessa personer rösten när det kommer till boendefrågan och framförallt hyresrätten.
Hyresrätten har under många år fungerar bra som boendealternativ för dem som inte har möjlighet att köpa något hus eller bostadsrätt som finns i den allt mer heta och bubblande bostadsmarknaden.
• Det krävs ingen kontantinsats
• Det är enkelt och det finns ofta möjligheter till byte vid behov.
• Det är en relativt fast hyra.
• En får hjälp vid nödvändiga reparationer i hemmet, m.m.

Bostadsrätten är ett bra alternativ för dem som inte vill och framförallt för dem som inte kan köpa en bostad.
Jag vågar påstå att det här har varit ett avgörande alternativ för bland annat de ensamstående föräldrarna och pensionärer med låga inkomster som vi har här i landet, samt dem som är på väg ut i arbetslivet efter skolan utan en intjänad buffert och ofta med studieskulder.Det är inte alltid så lätt att skaka fram rätt storlek på kapital ur sin pengapåse, varför ett alternativ till att köpa sin bostad måste finnas.

Ur en artikel, (publicerad i Expressen 14 oktober -17), går att läsa: ”Moderaterna ska arbeta för ett nytt och mindre reglerat hyressättningssystem”. Med kommentaren: ”Det är jättekul att partiet nu kan börja arbeta aktivt för att införa marknadshyror”. -Benjamin Sousa, ordförande MUF.
Susanna Höglund från SABO skriver i en debattartikel i SvD att även länder mes marknadshyror och så kallade socialbostäder har bostadsbrist och svårt att få fram hem till socioekonomiskt svaga. Hon skriver även vidare att fler hushåll skulle bli beroende av bidrag och att kostnaden för samhället skulle öka.
Di uppger i en artikel att även Sverigedemokraterna är öppna för att fasa in marknadshyror efter uppgifter från SD:s ekonomisktpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt.

Moderaternas och SD:s uttalanden och beslut går i linje med vad lobbyisterna på tankesmedjan Timbro har presenterat där en avreglering med uppskrivna hyror över tid ska hamna på mycket högre nivåer. Estrid Faust och Gustav Karreskog, båda med bakgrund från centerstudenter, menar som författare av den här rapporten att det är skattebetalare som får lida i nuvarande läge och att deras system mer troligt kan bidra till bättre integration och en mer rättvis bostadsmarknad där hyresgäster inte längre har någon egen part att vända sig till för hjälp.

Är det inte konstigt att en politisk inriktning så gärna vill införa regler och lagar så att du och jag med våra familjer, ska få mindre att säga till om gentemot dem med pengar och makt på ena sidan. Sedan vill de prompt ta bort lagar och regler för att göra samma sak å andra sidan. Ja, konstigt…