Familjevecka – Ja, tack!

När vi i mitt kompisgäng träffas så delar alla känslan att det ibland är svårt att få ihop vardagen. Vi vet att vi inte ska ha dåligt samvete, att vi inte ska välja bort att utvecklas på jobbet att leda organisationer och politiska förslag framåt, trots det, gnager det alltid lite och alla känner av det. Socialdemokraternas vallöfte om att införa en -Familjevecka- skulle därför göra underverk.

Nu har vardagen svept in som höststorm. Sommaren och semestern ligger bakom oss. Det är sannolikt den mest intensiva tiden för alla som är engagerade på något sätt när valrörelsen fullständigt exploderar med aktiviteter och politik. Det är mycket som kräver uppmärksamhet, jag har världens bästa jobb på Byggnads som ombudsman där medlemmarna alltid är i fokus, LO-uppdraget som vice ordförande i Småland och Blekinge där vi tillsammans företräder 150 000 LO-förbundsmedlemmar är något som förpliktigar. Det viktigaste uppdraget jag har är trots allt att vara mamma, som ensamstående med tre fantastiska barn är det ett evigt pusslande att få vardagen att fungera. Jag tror många med mig ibland präglas av lite dåligt samvete att man inte räcker till.

När vi i mitt kompisgäng träffas så delar alla känslan att det ibland är svårt att få ihop vardagen. Vi vet att vi inte ska ha dåligt samvete, att vi inte ska välja bort att utvecklas på jobbet att leda organisationer och politiska förslag framåt, trots det, gnager det alltid lite och alla känner av det.

Socialdemokraternas vallöfte om att införa en Familjevecka skulle därför göra underverk för min familj, för mina vänners familj, för våra medlemmars familjer. Det blir helt enkelt lite enklare att få ihop vardagen när varje vårdnadshavare får 5 dagar till att vardagspussla med.

Särskilt underlättar det för många inom LO-yrken som har svårt att ta med jobbet hem eller flexa ihop till barnens lov- och studiedagar.

Såhär veckan inför valet när allt som mest hektiskt känner jag att jag vill ha den där familjeveckan redan nu. Gör därför som jag rösta med Socialdemokraterna den nionde september.

Begrav egoismen – Bygg en värld av kärlek

“Det är dags att tillsammans skapa en värld där alla kan känna sig fria. Där makten av pengar och prylar inte är större än människors liv. Dags att vi tillsammans skapar en värld som vi önskar oss själva. Det är dags att begrava egoismen, bygga en värld och ett samhälle som präglas av kärlek och inte hat.”

 

Idag tänkte jag på mänskliga rättigheter lite extra mycket. Idag tänkte jag på hur denna värld blir omänskligare för var dag som går. Trots att vi ser så mycket hemskheter, trots att bilder, videos och eländen visas dagligen om allt som sker runt om oss så vänder vi huvudet åt andra hållet. Vi tar oss inte tid att se, vi tar oss inte tiden att att säga stopp. Medan jag försöker ta ut känslorna på papper så känner jag hur hela kroppen fryser till is samtidigt som tårarna rinner ner för min kind. Frustrerad som jag är just nu kan jag inte ha tillräckligt med styrka att göra något åt detta som jag just nu känner utan jag bara sitter här i min ensamhet och känner av den kalla luften som denna sena kväll blåser på mitt ansikte.

Idag tänkte jag mycket på just detta med mänskliga rättigheter, tänkte på alla människor som dagligen kämpar för sina liv, barn som dagligen utför arbete för mat på bordet. Mammor som knappt kan somna för oron över att inte kunna ge sitt barn mat dagen som kommer. Kvinnor som bär på smärta som ingen kan första. Flickor som tvingas bli bortgifta. Människor som flyr sina hem på grund av krig. Människor som inte orkar mer med att kämpa för deras rättigheter att vara sig själva. Barn som blir mobbade medan vuxna ser på. Äldre som dör i ensamhet för vi inte tar oss tiden att finnas tillgängliga för dem. Jag tänker på hur vi stänger gränser och bygger ett samhälle där vi och dom står mot varandra. Stänger gränser för dom mest behövande för våran rädsla är större än deras överlevnad. Kan ni förstå, våran “rädsla” väger mer än deras andetag, större än deras existens. Jag vet att det är svårt att leva med rädslan men tro mig det är så mycket svårare att leda i rädslan.

Idag tänker jag på detta som vi kallar för människans utveckling utan att förstå. Utan att kunna begripa vad det mänskliga står för. Vi bryter mot det vi kallar mänskliga rättigheter utan skam, som om vi står över alla andra. Som om vi aldrig behöver varandra. Ja, vi utvecklas varje dag. Teknologiskt sätt, men inte alls i oss själva. I att vara människa. I att kunna acceptera andra runt om oss. I att kunna begripa vad som sker i vår värld. Utan att kunna ge handen till någon behövande. För vi är för upptagna med våra perfekta liv. För våra behov att kunna köpa den senaste/dyraste TVn väger mer än att ett barn som behöver mat.

Jag har fått höra så många gånger att det inte är vår uppgift, vårt ansvar att ta hand om människor i nöd, men det är klart att det är vårt ansvar, för vems ansvar är det annars? Det är varje individs ansvar att bidra till att barn ska kunna äta sig mätta och sova tryggt. Det är visst vårt ansvar att se till att barn ska kunna känna sig trygga i sitt eget hem, att inte behöva gå runt med en klump av rädsla i magen. Visst fan är det vår uppgift som människor att ta hand om varandra. Vi måste sluta lägga skulden på alla andra och börja med oss själva, för visst kan vi gå långt i utvecklingen, den mänskliga utvecklingen. Vi måste våra tro att det blir bra, för när vi får tanken att vandra i oss själva så kommer vi se skillnaden. Respekt och empati är för alla människor, i slutändan är vi alla lika när vi lämnar denna jord.

Det är dags att sluta vara så själviska, dags att agera och inte bara kolla på allt elände som sker runt oss. Det är dags att säga stopp på det som bryter mot mänskliga rättigheter. Dags att tillsammans skapa en värld där alla kan känna sig fria. Där makten av pengar och prylar inte är större än människors liv. Dags att vi tillsammans skapar en värld som vi önskar oss själva. Det är dags att begrava egoismen, bygga en värld och ett samhälle som präglas av kärlek och inte hat.

Välfärd för vanligt folk!

Bild på Magnus Johansson.

“Nu bygger vi ut vår välfärd genom att vi har en stark ekonomi och inte prioriterar skattesänkningar till de som redan har höga inkomster.”

Nu bygger vi ut vår välfärd genom att vi har en stark ekonomi och inte prioriterar skattesänkningar till de som redan har höga inkomster.

Personalen inom välfärden är vår trygghet och ryggrad att satsa på deras arbetsmiljö och anställningsförhållanden är därför oerhört viktigt.

Såhär formulerar Socialdemokraterna sina välfärdskrav.

Stoppa vinstjakten
Vårdens resurser ska gå till att säkerställa en bra vård till alla efter behov. För att det ska bli verklighet vill Socialdemokraterna ändra lagstiftning, se över ersättningssystem och andra viktiga styrsystem för att säkerställa att det är behoven som styr vården, inte marknadsintresset.

Stopp för tvångsprivatiseringar
Socialdemokraterna ser hur privatiseringarna i vården skapar problem och vill därför ta bort lagstiftningen (den så kallade ”tvångs-LOV”) som tvingar landstingen att alltid ge privata vårdcentraler rätt att starta oavsett behov.

Stoppa gräddfiler i vården – Förbud mot att köpa sig före i kön
Vi vill införa ett förbud mot att köpa sig före i kön i offentligt finansierad vård och samtidigt garantera insyn i hur privata vårdgivare hanterar försäkringspatienter i vårdköer.

Skapa ordning och reda i vården – Insyn för medborgarna i vårdbolagen
Svenska folket betalar sjukvården via skatt och har rätt att veta vad deras skattepengar används till – även i privat driven sjukvård. För oss går offentlighetsprincipen före företagens informationssekretess. Socialdemokraterna vill därför införa offentlighetsprincipen inom hela vården.

Ordning och reda i den digitala vården
Digitaliseringen möjliggör bättre tillgänglighet för den som behöver vård och minskad administration för personalen. Patienternas behov och säkerhet måste dock alltid gå först – även på nätet. Därför vill vi styra upp regelverken för den digitala vården.

Att våra kamrater som arbetar inom välfärden blir fler och får mera arbetskamrater gynnar hela samhället oavsett vad vi jobbar med.
Förbunden har genom LO länge drivit på för stora investeringar inom välfärden. Det ställer vi emot stora skattesänkningar som driver isär samhället och skapar orättvisor. Det är den stora konflikten inför valet.

RÖSTA FÖR ETT MER JÄMNLIKT OCH RÄTTVIST SVERIGE 9 SEPTEMBER

Arbetsgivaren skrek -Kom inte hit och stör!

Ska vi ha ett samhälle där några få, som är priviligierade och har förmågan att skrika högt, är dem som kan se sig som vinnare på bekostnad av oss andra? Eller ska vi ha ett samhälle där fler, vi alla, ges möjligheten att ses som vinnare? Jag vet vad jag väljer. Vad väljer du?

-Det är ju fördjävligt att ni bara ska komma och störa. Vet ni inte hur förbannat svårt det är att driva företag utan att ni kommer och stör!

Det var ett var den första frasen jag möttes av när jag sträckte fram handen och presenterade mig för chefen för en arbetsplats. Det här skedde under en tid då jag arbetade i ett projekt för mitt dåvarande fackförbund. Den öppningsfrasen följdes också av en hel arsenal av nedvärderande kommentarer samtidigt som jag blev inföst till fikarummet där de anställda drack sitt morgonkaffe.

Min presentation av mig själv och mitt uppdrag avbröts snabbt av chefen som fortsatte att göra sig lustig över mig, mitt uppdrag och fackföreningar i stort. Huvudtemat på förolämpningarna var att vi gjorde det alldeles för svårt för företag och företagare att tjäna pengar vilket gjorde det oerhört svårt för de anställda i sin tur. Till saken hör att chefen hade kommit till arbetsplatsen strax efter mig. Han kom i sin splitternya Range Rover bärandes dyra märkeskläder. Han utstrålade alltså inte direkt att befinna sig i en ekonomiskt desperat situation.

Förhållningssättet denne man hade gentemot sina anställda var som ett absurt skådespel av 1800 och 1900-talets trevar och patroners förhållningssätt till arbetare. -Det var uppenbart att det handlade om klass. Han och dom. Han, som VD, borde få tjäna mer på bekostnad av de anställda. Han som VD borde få ha så pass fria tyglar att han kan bestämma över sina anställda själv.
Många av dessa anställda var nya i Sverige och subventionerad arbetskraft. De utnyttjades så mycket det gick av VDn.

Den här situationen har blivit en symbol för mig gällande hur det inte borde vara och varför en progressiv, genomarbetad fördelningspolitik är viktig i hänseendet av att minska klyftor. Under det här projektet mötte jag flera seriösa företagare som genom sin seriösa syn på sina anställda och verksamheten visar att det fungerar ypperligt att ha en stark facklig organisation och inte utnyttja människor i en utsatt situation för att nå resultat. Att det faktiskt är en win win – situation när en fungerande och öppen dialog finns.

När en arbetar med människor i många olika samhällsskikt så går det att se hur mycket mer de som befinner sig i de övre skikten har tillgång till jämför med dem som inte har så mycket. Titta till exempel på en kasse basvaror. Jämför sedan hur stor del den utgör av lönen för en välmående VD i de övre samhällsskikten jämfört med en timanställd som befinner sig i ett lägre samhällsskikt. Det blir så tydligt då.

”De som tjänar mer ska betala mer i skatt, det är de flesta politiker och vanliga medborgare överens om. Men verkligheten i Sverige ser annorlunda ut,” skriver Per Sundgren, ordförande för Stiftelsen Jämlikhetsfonden, i en debattartikel i Aftonbladet.
”I realiteten är det så att de med lägst inkomster måste lägga en mycket större del av sina inkomster på det mest nödvändiga, än de med höga inkomster”. skriver han enligt Omni.
Sundgren uppmanar politikerna att ta partiprogrammens jämlikhetsretorik på allvar. ”Det är inte rimligt att en höginkomsttagare som Björn Wahlroos (Nordeas ordförande) bara betalar 16–17 procent i skatt, en nivå långt under vanliga löntagare.”

Nästan var femte person, 16 år och äldre, klarar inte av en oväntad utgift på 12 000 kr utan att låna eller be om hjälp, enligt SCB.

Så vi kanske kan våga oss på att dra slutsatsen att det inte är så tufft att vara VD och driva företag på det sättet som så effektivt målas upp för oss andra vänliga dödliga, sett till skattesystem och den svenska tvåparts-modellen. Klart att de kan ha det tufft på sina jobb precis som vem som helst, men vi behöver nog nyansera debatten.

Ska vi ha ett samhälle där några få, som är priviligerade och har förmågan att skrika högt, är dem som kan se sig som vinnare på bekostnad av oss andra? Eller ska vi ha ett samhälle där fler, vi alla, ges möjligheten att ses som vinnare? Jag vet vad jag väljer. Vad väljer du?

Barnen vår framtid – Satsa på förskolan!

En profilbild på Anki Göransson.

“Kommer ihåg hur stolt och lycklig jag kände mig när jag fick en “dagisplats” till min förstfödda dotter. Hon skulle få gå på “dagis” som det kallades då. Jag var mycket imponerad av allt som hon skulle få ta del av, god pedagogik och utveckla sin sociala kompetens. Detta var 1982 och jag hade kämpat för den platsen.”

Kommer ihåg hur stolt och lycklig jag kände mig när jag fick en “dagisplats” till min förstfödda dotter. Hon skulle få gå på “dagis” som det kallades då. Jag var mycket imponerad av allt som hon skulle få ta del av, god pedagogik och utveckla sin sociala kompetens. Detta var 1982 och jag hade kämpat för den platsen.

Utbyggnaden blev kraftig under hela 80-talet. 1985 fattade riksdagen principbeslutet “förskola för alla barn” då byggdes det ut ordentligt i hela vårt land. Detta hade föregåtts av en stark kvinnorörelse och många demonstrationer “Dagis skall vi ha och dom skall vara bra”

All pedagogisk forskning visar att förskolan är bra för barnets utveckling och komplement till hemmet. Varje barn behöver en kontinuerlig och god relation till en varm empatisk vuxen person.

För tre år sedan återinförde Skolverket riktmärket max 15 barn i styrgrupperna och max 12 barn i småbarnsgrupperna. Dessvärre har sju av tio kommuner för stora grupper fortfarande.

För att få del av regeringens extra pengar till minskade barngrupper har kommunen fått uppge för Skolverket när de tror att de kommer nå de rekommenderade nivåerna.

75 av kommunerna uppger att de har satt sina egna, sämre mål. Två har inte definierat något mål alls. Man saknar lokaler och personal.

Vi vet att de mindre barnen är mer känsliga gör gruppstorlek. Det handlar bland annat om hur många relationer ett litet barn kan hantera. Ett litet barn har ett större behov av trygghet, omsorg och nära relationer. Personalen sliter oerhört för att hinna se barnen och arbeta mot alla läroplaners mål.

Att arbeta med barn är att se varje liten individ i gruppen, att läsa varje barns behov för att känna trygghet och tillit. Munnar ska mättas, munnar ska tvättas. Det ska vilas, det ska aktiveras, kläder ska på, kläder ska av.

I svensk förskola behövs både pedagogiskt kunnig personal och tillräckligt många varma famnar med en hög omvårdnads kompetens.

Dagens stora utmaning är att det är stor brist på personal. Flera har lämnat yrket bakom sig och sjukskrivningarna har ökat i takt med stora barngrupper och för lite personal.

Det har varit en tid då flera kommuner endast anställt förskollärare. Vi behöver både utbildade barnskötare och förskollärare. Det är ett måste i förskolan. Det handlar om rätt använd kompetens. I dag är så många som var fjärde outbildad för att arbeta med barn. För att skapa kvalitet behövs både barnskötare och förskollärare på fasta tjänster.

Drygt 470 000 barn tillbringar sina dagar på förskolan – en av de mest uppskattade delarna av vår välfärd. Förutom att vara viktig för barnen och deras utveckling är förskolan en viktig del av arbetslinjen. Den möjliggör för människor att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete och lägger grunden för jämställdhet och solidaritet.

Under förskoleåldern pågår den viktigaste utvecklingsperioden för varje barn. Förskolans betydelse för varje barns utveckling och livslånga lärande. En väl fungerande förskola bidrar till lika uppväxtvillkor genom att komplettera och kompensera brister i hemmet.

Socialstyrelsens riktlinjer från 80-talet om fyra barn per personal i småbarnsgrupperna innebär en hög kvalitet för alla barn. Låt personal inom förskolan få ha en yrkesstolthet där dom känner att dom hinner med alla barn. Låt föräldrar vara lika stolta och nöjda när de lämnar sina barn på förskolan som jag en gång var. Ur ett folkhälsoperspektiv är barnens välmående särskilt viktigt, de är vår anknytning till framtiden.

Bygg bostäder så vanligt folk kan bo och leva i trygghet!

Är det inte dags att släppa den naiva övertron på marknaden? En privat marknad är absolut rätt i vissa fall, men när det kommer till människors välmående och boende borde vi kanske lägga om kursen.
Är det inte dags att vi får ett statligt krav på större samhällsansvar gällande kommunernas allmännyttiga bostadsbolag?

För att skapa bra förutsättningar för ett gott liv vidhåller jag att det viktigaste är arbete och bostad. Det lustiga är att dessa ämnen ofta glöms bort i samhällsdebatten. Framförallt vikten av ett tryggt boende. Det ska inte bara vara tryggt med utgångspunkt från människors relationer till varandra utan också tryggt i den mening att de ska veta att de får bo kvar. Det är viktigt och till och med, vågar jag påstå, avgörande för hur väl vi kan få integrationen att fungera. Inte bara integration för nyanlända, vilket givetvis är extremt viktigt, utan även integrationen mellan generationer och andra samhällsgrupper emellan.

När vi pratar bostadspolitik reduceras ofta debatten till 6 kvarter i Stockholms innerstad, det är ju inte på något sätt representativt för Sverige. ” – Marie Linder, ordförande Hyresgästföreningen.

Flera partier vill inte röra begreppet marknadshyror. Däremot så uttalar de ett stöd för friare hyressättning. Min egna uppfattning är att ett sådant utspel går ut på att dölja sin egentliga agenda. Om de är för att ge bostadsbolag möjlighet att sätta hyran fritt, är inte det marknadshyror då? Skulle det inte vara mer ärligt att säga att de är för marknadshyror? Det är ju faktiskt människors hem vi pratar om. Kanske borde vi börja prata om hemfokuserad politik istället för benämningen bostadspolitik. Idag så ökar antalet unga som känner sig tvungna att bo hemma, hyra svart eller ett osäkert 2/3/4-handskontrakt. Att ha det i åtanke tillsammans med de många osäkra anställningarna som finns, undrar jag varför unga straffas på det här sättet.
Nästa vecka blir det min åttonde flytt på tre år. Majoriteten av mina saker har jag i två förråd – ett i Skövde och ett i Kungsbacka. Är det lätt att landa någonstans och bygga sig ett liv? Den frågan får mina resväskor svara på.” Pontus, Göteborg, från inmybackyard.se – ett samarbete mellan Hyresgästföreningen och Universal Music.

Enligt SCB är 6 av 10 boenden hyresrätter. Trotts det så finns det för få hyresrätter vilka är tillgängliga för några andra än medelålders övre medelklass. Byggtakten har avtagit något gentemot toppen som precis har varit. Ändå finns det väldigt många som inye gör annat än att drömma om möjlogheten till en egen bostad. Är det så att marknaden som avser möta behovet hos de mer och mest välbärgade börjar mättas? Kan det vara som så att det stora fokuset hos bolagen har legat hos de som har råd att betala mesta möjliga per kvm? Visst är det bra att behovet av bostad inom den gruppen tillgodoses, men vad händer med övriga grupper i samhället som suktar efter ett hem att bygga sina liv ifrån?

För vilka byggs det? Varför? Varför syns inte bostads/-hemfrågan i den politiska debatten?

Tyskland nämns ibland som exempel när hyressättningen och framförallt marknadshyror debatteras. Det är lite lustigt då staten i Tyskland har tillgodosett behovet av bostäder under tid samtidig som den svenska staten överlät det ansvaret till marknaden i och med Bildt-regeringen tillträde 1991. I och med det så här marknaden valt att hålla igen byggandet parallellt med ett ökat bostadsbehov med resultatet att lönsamheten per kvadratmeter har ökat markant. Till det här hör att staten har förflyttat den ekonomiska belastningen från sig själv till hushållen vilket, med det ökade kvadratmeterpriset som bakgrund, har försatt hushållen, alltså oss, i en ohållbar lånekarusell som vi blivit inbringade i.
Samtidigt så måste de kommuner som tappar invånare få hjälp och stöd att hantera det.
Är det inte dags att släppa den naiva övertron på marknaden? En privat marknad är absolut rätt i vissa fall, men när det kommer till människors välmående och boende borde vi kanske lägga om kursen.
Är det inte dags att vi får ett statligt krav på större samhällsansvar gällande kommunernas allmännyttiga bostadsbolag?

Varför fokuserar vissa politiska strömningar, så som allianspartierna, på att de få ska premieras? Jag vill se ett system med ett bredare politiskt perspektiv som, i stället för att skapa fantastiska förutsättningar för de mest välbärgade, skapar möjlighet till att bygga stabila grunder att stå på för alla så att vi fortsättningsvis får ett jämlikt samhälle.

Det är ju inte alla som är högavlönade med möjlighet att bo flott i Stockholms innerstad.

Trygghet för alla – inte bara för några få

“Det är valår och vi matas med vallöften, fula debatter, vinklad statistik, fake news och kontraster. För mig är det självklart, jag vill leva i ett samhälle med trygghet för alla och inte bara de några få.”

”Vi kommer inte vika en millimeter på valfriheten”
Detta uttalande gör Gunnar Strömmer på Moderaternas pressträff när de lanserar sina vallöften. För att sätta detta i sitt sammanhang så pratade han om ”deras svenska modell”. Valfriheten står alltså över det gemensamt finansierade. Det är ett grundläggande problem för mig som är uppväxt med mindre disponibel inkomst än de som har råd att betala för sig. Ett annat problem för mig är att detta är ett förklätt ord för ”Gör så mycket vinst du bara orkar på skattepengar”.  Valfriheten som redan finns, om vi tar ett exempel på hur det blir när moderaterna styr är Nya Karolinska Sjukhuset, Världens trettonde dyraste byggnad. Jag säger det en gång till, VÄRLDENS TRETTONDE DYRASTE BYGGNAD. Hur har det kunnat bli såhär? Jo, så blir det när människor är jäviga och skor sig själva på det gemensamma.
Moderaternas rapport ”en bättre start i livet” riktar in sig på att sätta ännu högre press på unga genom att öka undervisningstiden med 1 timme om dagen, obligatorisk lovskola för de barn som riskerar att halka efter, och även ”karriärstjänster” i utanförskapsområden.
Det låter väldigt fint att höra att Moderaterna faktiskt bryr sig om de svagare i samhället och vill bekämpa fattigdom. Men blir det trovärdigt när man samtidigt driver frågan om att lagstifta löner och luckra upp LAS? Att lagstifta löner gör att fler kommer bli fattiga även om de jobbar, och att ungdomar skulle ha 70% av ingångslönerna gör att de skulle bli fattigare än alla andra. Och detta är inte en miniminivå utan ett tak. Hur lätt är det då att skapa sitt liv, flytta hemifrån och känna individuell frihet som den liberala läran så kärleksfullt pratar om?

Min åsikt är och kommer förbli att vi ska ha en generell välfärd som gäller alla oavsett hur mycket du har i plånboken och vi alla ska gemensamt finansiera till den efter bärkraft. För att skapa trygghet och bra förutsättningar till alla bör vi istället satsa på trygga tillsvidareanställningar och heltid. Satsa på Lärfritids en reform där fritids är avgiftsfritt och alla får gå oavsett om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte. Just för att inte halka efter i skolan och kunna få hjälp om man kommer från ett hem där det inte finns studievana.

Det är valår och vi matas med vallöften, fula debatter, vinklad statistik, fake news och kontraster. För mig är det självklart, jag vill leva i ett samhälle med trygghet för alla och inte bara de några få. Plånbokens storlek ska inte få styra när och om vi behöver nyttja det gemensamma. Och det sista skattepengar ska gå till är konsulter, riskkapitalbolag och vinster i aktiebolag.

Jag hatar klassklyftor – alla förtjänar att bli vinnare


“Jag anser att vi bör fördela skatter och bygga system så att alla har råd att rymmas i systemen, så att alla får en chans att resa sig och för sin del bli vinnare. Inte räknas bort och tryckas ner och bli stämplad som en förlorare, för det är det ingen som är.”

Solna tingsrätt friade en misshandelsmisstänkt make eftersom han var från en fin familj. Blåmärkerna kan vara ett resultat av för lite sömn enligt nämndemännen, rapporterar Aftonbladet.
Cancerfondens senaste rapport gav gällande att cancervården inte är jämlik. Som lågutbildad får du finna dig i att du löper större risk för att dö än om du är högutbildad.
Åtta av tio anser att det finns ett klassamhälle enligt en undersökning gjord av den fackliga tankesmedjan Katalys.
I tidningen Arbetet kommenterar Göran Therborn undersökningen:
”– Vi har fått ett nytt klassamhälle, mycket brutalare, mycket mer kluvet än tidigare.
Förmögenshetskoncentrationen går inte att jämföra med något annat land i Europa, däremot med USA och Sydafrika.
– Den stora skillnaden går mellan de som har kapitalmakten i landet, plus den politiskt administrativa överheten – och å andra sidan alla andra vanliga löntagare, säger Göran Therborn.”
Och samtidig så ser vi ständigt rapporter om hur de som har får mer på bekostnad av dem som har mindre.
Rapporter om att friskolor tjänar stora pengar på våra barn med tillsnyggade betyg men i undersökningar lägre generella kunskaper.
Vårdföretag kan vi läsa om lite då och då som delar ut vinster till sina ägare. Och de här får dessutom stöd av oss alla andra som inte har så mycket i form av skatter.

Men vi måste ju ha möjlighet att välja. Det är ju det som är frihet! Eller..?

 

Det SKA inte spela någon roll i vilken familj en är född och uppvuxen i. När otryggheten kommer nära en själv ser man verkligen vikten av ett starkt välfärdssamhälle. Min son på bilden under en av många sjukhusvistelser.

“När vi hämtade ut medicin till vår son hemma och fick veta att den var subventionerad och inte kostade oss något. Det spelade roll för oss. Än mer borde det spela roll för de med lägre inkomster än de vi har i min familj.”

När vi hämtade ut medicin till vår son hemma och fick veta att den var subventionerad och inte kostade oss något. Det spelade roll för oss. Än mer borde det spela roll för de med lägre inkomster än de vi har i min familj.
Är inte det frihet. Att oavsett vilken klass du befinner dig i så vet du att du får vård. Att oavsett vilken klass du befinner dig i så behöver du inte oroa dig för att inte ha råd med medicinen till dina barn! Jag vill absolut inte se att någon förövare som har gett sig på mina barn ska gå fri på grund av att denne är från en fin familj!

När jag ser rapporter om människor som tjänar 50 gånger mer en genomsnittlig arbetare för att sedan vända blad och läsa om ytterligare förslag om skatteavdrag och paradisgömmor för de med fulla fickor, så kan jag inte hjälpa att må dåligt. Samtidigt hörs privatisering lite här och var uppburna av vindar viskandes frihet. Men i ett samhälle där välfärd helt uppbyggt på vinstintressen är det för mig svårt att se det tillgodose alla människors behov efter alla dess olika förutsättningar.
Det är inget fel med att ha en summa pengar på banken. Men faktum är att desto mer pengar som finns på bankkontot, desto större möjlighet har den personen att bidra till en positiv samhällsutveckling.
Jag kan inte tala för dig. Jag vill dock inte se att mina barn eller eventuella barnbarn begränsas i möjligheter att studera. Jag vill inte heller se att de ”räknas bort” eller ”prioriteras ner” i vård och omsorg för att de har valt yrken som inte gör dem väldigt rika men desto mer lyckliga, som min kära mamma som arbetar inom äldrevården till exempel.

Nej, fortsatt anser jag att vi bör fördela skatter och bygga system så att alla har råd att rymmas i systemen, så att alla får en chans att resa sig och för sin del bli vinnare. Inte räknas bort och tryckas ner och bli stämplad som en förlorare, för det är det ingen som är.

Det här önskar jag oss alla, framförallt mina barn!

Jag har löst finansieringen, när kommer reformen?

Vi kan inte fortsätta såhär. Vi måste se till att synliggöra och ta krafttag mot psykisk ohälsa.
De beräknade kostnaderna för vad psykisk ohälsa kostar det svenska samhället uppgår idag till över 70 miljarder eller ca 3% av Sveriges BNP. Ändå så känner många som drabbats att de är helt ensamma.

Själv anser jag att det värsta i detta är och förblir just den känslan. Känslan av utanförskap. Känslan av att man aldrig kommer att bli sig själv igen eller att det idag inte finns tillräckligt med resurser eller kunskap att faktiskt hjälpa och stötta!

För det handlar inte om att den som drabbas är lat eller saknar motivation. Det är ofta det exakt motsatta! Det är ofta människor som brinner för det de gör så pass mycket att de har svårt att själva läsa signaler, som drabbas. Men helt ärligt…. Omgivningen ser ofta signalerna och omgivningen vet att det inte kommer sluta om man inte går in och synliggör och pratar om det. När vi ställer frågan som vi så ofta gör, ni vet ”Hur är det?” (för den frågan ställer vi ofta), hur många av oss stannar upp och läser svaren mellan raderna eller ställer följdfrågar? Dessvärre för få!

Vi behöver lyfta frågorna dagligen med vår omgivning och vi måste se till att bry oss mer om varandra. Att det sedan inom sjukvården idag är snårigt att faktiskt få hjälp att komma på banan igen är inget annat än ett (enligt mig svepskäl). För visst kan vi om vi vill hitta en blocköverskridande psykiatrireform värd namnet! Belöningen är att vi får ett samhälle baserat på medmänsklighet och där vi kan kapa kostnader med upp till 70 miljarder. Och när vi pratar pengar så stannar många upp och lyssnar.

Men jag vill att vi ska börja prata om de ansikten som finns bakom istället. Jag vet vad jag pratar om då jag själv efter att ”bara” kört på och inte lyssnat till kroppens signaler, varken till fysiska eller psykiska signaler som jag fått under en lång tid, hamnade i ett mörker. Det gick så långt att hjärnan var tvungen att helt stänga av för att jag skulle stanna upp.

Jag tror det är svårt att förstå känslan när hjärnan helt stänger ner, när du inte vet vad du heter och inte känner igen personen som stirrar tillbaka på dig när du går förbi spegeln i badrummet. Rent intellektuellt tror jag många kan förstå men inte upplevelsen av känslan. Jag tror att man måste varit där själv för att faktiskt förstå på riktigt!

Jag är långt ifrån mig själv idag, som jag själv känner mig. Jag har inte det minne jag är van vid och jag blir dagligen hjärntrött. Det är  en trötthet som kommer ifrån noll och sköljer över som en svallvåg man inte kan komma undan.

Det går inte att blunda för den fullständigt bedövande trötthet man känner. Jag måste därför hitta strategier för att stanna upp under dagen så att svallvågorna inte kommer, men det är svårt. Är det mycket folk runt om mig och mycket ljud blir jag snabbare helt dränerad på energi. Det är som om en kran öppnats och all energi rinner ur mig. Där står man och kan bara tänka på en enda sak. Jag måste vila NU annars kommer jag att somna stående inför alla människor.

Vi har idag så mycket forskning på området att det är anmärkningsvärt att vi inte kommit längre! Nu tar vi gemensamma krafttag och ser till att om man drabbats av psykisk ohälsa ska man kunna vara säker på att samhället förstår allvaret i det och att sjukvården agerar snabbt så att man får en värdig och jämlik vård som gäller ALLA, inte bara några!

 

/ Mats Griph

Arbete och hem, grundförutsättningen för oss alla

Jag anser att arbete och hem är fundamenten i var människas liv för att vidare skapa sig en framtid.

Vi har länge sett hur tillgängligheten och inflytandemöjligheten gentemot de här två grundklossarna attackeras gång på gång. Ofta sägs det att marknaden ska lösa det, som om marknaden var en magisk trollformel som fixar allt. Vi som arbeta ska vara mer ”flexibla” och mindre kravställande gentemot den fantastiska marknadens krav. ANNARS kommer allt att gå åt skogen enligt vissa tyckare. Därför borde det enligt dessa förespråkare lagstiftas om att arbetare inte borde kunna hävda sig, till exempel strejka, så länge det inte stör produktionen.

I praktiken så skulle det innebära att det inte går att hävda sig mer än att skrika på någon bärandes skjorta, kavaj och hörselkåpor med radio vars volym är uppskruvad till max.
Ofta höjer dessa personer rösten när det kommer till boendefrågan och framförallt hyresrätten.
Hyresrätten har under många år fungerar bra som boendealternativ för dem som inte har möjlighet att köpa något hus eller bostadsrätt som finns i den allt mer heta och bubblande bostadsmarknaden.
• Det krävs ingen kontantinsats
• Det är enkelt och det finns ofta möjligheter till byte vid behov.
• Det är en relativt fast hyra.
• En får hjälp vid nödvändiga reparationer i hemmet, m.m.

Bostadsrätten är ett bra alternativ för dem som inte vill och framförallt för dem som inte kan köpa en bostad.
Jag vågar påstå att det här har varit ett avgörande alternativ för bland annat de ensamstående föräldrarna och pensionärer med låga inkomster som vi har här i landet, samt dem som är på väg ut i arbetslivet efter skolan utan en intjänad buffert och ofta med studieskulder.Det är inte alltid så lätt att skaka fram rätt storlek på kapital ur sin pengapåse, varför ett alternativ till att köpa sin bostad måste finnas.

Ur en artikel, (publicerad i Expressen 14 oktober -17), går att läsa: ”Moderaterna ska arbeta för ett nytt och mindre reglerat hyressättningssystem”. Med kommentaren: ”Det är jättekul att partiet nu kan börja arbeta aktivt för att införa marknadshyror”. -Benjamin Sousa, ordförande MUF.
Susanna Höglund från SABO skriver i en debattartikel i SvD att även länder mes marknadshyror och så kallade socialbostäder har bostadsbrist och svårt att få fram hem till socioekonomiskt svaga. Hon skriver även vidare att fler hushåll skulle bli beroende av bidrag och att kostnaden för samhället skulle öka.
Di uppger i en artikel att även Sverigedemokraterna är öppna för att fasa in marknadshyror efter uppgifter från SD:s ekonomisktpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt.

Moderaternas och SD:s uttalanden och beslut går i linje med vad lobbyisterna på tankesmedjan Timbro har presenterat där en avreglering med uppskrivna hyror över tid ska hamna på mycket högre nivåer. Estrid Faust och Gustav Karreskog, båda med bakgrund från centerstudenter, menar som författare av den här rapporten att det är skattebetalare som får lida i nuvarande läge och att deras system mer troligt kan bidra till bättre integration och en mer rättvis bostadsmarknad där hyresgäster inte längre har någon egen part att vända sig till för hjälp.

Är det inte konstigt att en politisk inriktning så gärna vill införa regler och lagar så att du och jag med våra familjer, ska få mindre att säga till om gentemot dem med pengar och makt på ena sidan. Sedan vill de prompt ta bort lagar och regler för att göra samma sak å andra sidan. Ja, konstigt…