Välfärd för vanligt folk!

Bild på Magnus Johansson.

“Nu bygger vi ut vår välfärd genom att vi har en stark ekonomi och inte prioriterar skattesänkningar till de som redan har höga inkomster.”

Nu bygger vi ut vår välfärd genom att vi har en stark ekonomi och inte prioriterar skattesänkningar till de som redan har höga inkomster.

Personalen inom välfärden är vår trygghet och ryggrad att satsa på deras arbetsmiljö och anställningsförhållanden är därför oerhört viktigt.

Såhär formulerar Socialdemokraterna sina välfärdskrav.

Stoppa vinstjakten
Vårdens resurser ska gå till att säkerställa en bra vård till alla efter behov. För att det ska bli verklighet vill Socialdemokraterna ändra lagstiftning, se över ersättningssystem och andra viktiga styrsystem för att säkerställa att det är behoven som styr vården, inte marknadsintresset.

Stopp för tvångsprivatiseringar
Socialdemokraterna ser hur privatiseringarna i vården skapar problem och vill därför ta bort lagstiftningen (den så kallade ”tvångs-LOV”) som tvingar landstingen att alltid ge privata vårdcentraler rätt att starta oavsett behov.

Stoppa gräddfiler i vården – Förbud mot att köpa sig före i kön
Vi vill införa ett förbud mot att köpa sig före i kön i offentligt finansierad vård och samtidigt garantera insyn i hur privata vårdgivare hanterar försäkringspatienter i vårdköer.

Skapa ordning och reda i vården – Insyn för medborgarna i vårdbolagen
Svenska folket betalar sjukvården via skatt och har rätt att veta vad deras skattepengar används till – även i privat driven sjukvård. För oss går offentlighetsprincipen före företagens informationssekretess. Socialdemokraterna vill därför införa offentlighetsprincipen inom hela vården.

Ordning och reda i den digitala vården
Digitaliseringen möjliggör bättre tillgänglighet för den som behöver vård och minskad administration för personalen. Patienternas behov och säkerhet måste dock alltid gå först – även på nätet. Därför vill vi styra upp regelverken för den digitala vården.

Att våra kamrater som arbetar inom välfärden blir fler och får mera arbetskamrater gynnar hela samhället oavsett vad vi jobbar med.
Förbunden har genom LO länge drivit på för stora investeringar inom välfärden. Det ställer vi emot stora skattesänkningar som driver isär samhället och skapar orättvisor. Det är den stora konflikten inför valet.

RÖSTA FÖR ETT MER JÄMNLIKT OCH RÄTTVIST SVERIGE 9 SEPTEMBER

Bygg bostäder så vanligt folk kan bo och leva i trygghet!

Är det inte dags att släppa den naiva övertron på marknaden? En privat marknad är absolut rätt i vissa fall, men när det kommer till människors välmående och boende borde vi kanske lägga om kursen.
Är det inte dags att vi får ett statligt krav på större samhällsansvar gällande kommunernas allmännyttiga bostadsbolag?

För att skapa bra förutsättningar för ett gott liv vidhåller jag att det viktigaste är arbete och bostad. Det lustiga är att dessa ämnen ofta glöms bort i samhällsdebatten. Framförallt vikten av ett tryggt boende. Det ska inte bara vara tryggt med utgångspunkt från människors relationer till varandra utan också tryggt i den mening att de ska veta att de får bo kvar. Det är viktigt och till och med, vågar jag påstå, avgörande för hur väl vi kan få integrationen att fungera. Inte bara integration för nyanlända, vilket givetvis är extremt viktigt, utan även integrationen mellan generationer och andra samhällsgrupper emellan.

När vi pratar bostadspolitik reduceras ofta debatten till 6 kvarter i Stockholms innerstad, det är ju inte på något sätt representativt för Sverige. ” – Marie Linder, ordförande Hyresgästföreningen.

Flera partier vill inte röra begreppet marknadshyror. Däremot så uttalar de ett stöd för friare hyressättning. Min egna uppfattning är att ett sådant utspel går ut på att dölja sin egentliga agenda. Om de är för att ge bostadsbolag möjlighet att sätta hyran fritt, är inte det marknadshyror då? Skulle det inte vara mer ärligt att säga att de är för marknadshyror? Det är ju faktiskt människors hem vi pratar om. Kanske borde vi börja prata om hemfokuserad politik istället för benämningen bostadspolitik. Idag så ökar antalet unga som känner sig tvungna att bo hemma, hyra svart eller ett osäkert 2/3/4-handskontrakt. Att ha det i åtanke tillsammans med de många osäkra anställningarna som finns, undrar jag varför unga straffas på det här sättet.
Nästa vecka blir det min åttonde flytt på tre år. Majoriteten av mina saker har jag i två förråd – ett i Skövde och ett i Kungsbacka. Är det lätt att landa någonstans och bygga sig ett liv? Den frågan får mina resväskor svara på.” Pontus, Göteborg, från inmybackyard.se – ett samarbete mellan Hyresgästföreningen och Universal Music.

Enligt SCB är 6 av 10 boenden hyresrätter. Trotts det så finns det för få hyresrätter vilka är tillgängliga för några andra än medelålders övre medelklass. Byggtakten har avtagit något gentemot toppen som precis har varit. Ändå finns det väldigt många som inye gör annat än att drömma om möjlogheten till en egen bostad. Är det så att marknaden som avser möta behovet hos de mer och mest välbärgade börjar mättas? Kan det vara som så att det stora fokuset hos bolagen har legat hos de som har råd att betala mesta möjliga per kvm? Visst är det bra att behovet av bostad inom den gruppen tillgodoses, men vad händer med övriga grupper i samhället som suktar efter ett hem att bygga sina liv ifrån?

För vilka byggs det? Varför? Varför syns inte bostads/-hemfrågan i den politiska debatten?

Tyskland nämns ibland som exempel när hyressättningen och framförallt marknadshyror debatteras. Det är lite lustigt då staten i Tyskland har tillgodosett behovet av bostäder under tid samtidig som den svenska staten överlät det ansvaret till marknaden i och med Bildt-regeringen tillträde 1991. I och med det så här marknaden valt att hålla igen byggandet parallellt med ett ökat bostadsbehov med resultatet att lönsamheten per kvadratmeter har ökat markant. Till det här hör att staten har förflyttat den ekonomiska belastningen från sig själv till hushållen vilket, med det ökade kvadratmeterpriset som bakgrund, har försatt hushållen, alltså oss, i en ohållbar lånekarusell som vi blivit inbringade i.
Samtidigt så måste de kommuner som tappar invånare få hjälp och stöd att hantera det.
Är det inte dags att släppa den naiva övertron på marknaden? En privat marknad är absolut rätt i vissa fall, men när det kommer till människors välmående och boende borde vi kanske lägga om kursen.
Är det inte dags att vi får ett statligt krav på större samhällsansvar gällande kommunernas allmännyttiga bostadsbolag?

Varför fokuserar vissa politiska strömningar, så som allianspartierna, på att de få ska premieras? Jag vill se ett system med ett bredare politiskt perspektiv som, i stället för att skapa fantastiska förutsättningar för de mest välbärgade, skapar möjlighet till att bygga stabila grunder att stå på för alla så att vi fortsättningsvis får ett jämlikt samhälle.

Det är ju inte alla som är högavlönade med möjlighet att bo flott i Stockholms innerstad.

Jag har löst finansieringen, när kommer reformen?

Vi kan inte fortsätta såhär. Vi måste se till att synliggöra och ta krafttag mot psykisk ohälsa.
De beräknade kostnaderna för vad psykisk ohälsa kostar det svenska samhället uppgår idag till över 70 miljarder eller ca 3% av Sveriges BNP. Ändå så känner många som drabbats att de är helt ensamma.

Själv anser jag att det värsta i detta är och förblir just den känslan. Känslan av utanförskap. Känslan av att man aldrig kommer att bli sig själv igen eller att det idag inte finns tillräckligt med resurser eller kunskap att faktiskt hjälpa och stötta!

För det handlar inte om att den som drabbas är lat eller saknar motivation. Det är ofta det exakt motsatta! Det är ofta människor som brinner för det de gör så pass mycket att de har svårt att själva läsa signaler, som drabbas. Men helt ärligt…. Omgivningen ser ofta signalerna och omgivningen vet att det inte kommer sluta om man inte går in och synliggör och pratar om det. När vi ställer frågan som vi så ofta gör, ni vet ”Hur är det?” (för den frågan ställer vi ofta), hur många av oss stannar upp och läser svaren mellan raderna eller ställer följdfrågar? Dessvärre för få!

Vi behöver lyfta frågorna dagligen med vår omgivning och vi måste se till att bry oss mer om varandra. Att det sedan inom sjukvården idag är snårigt att faktiskt få hjälp att komma på banan igen är inget annat än ett (enligt mig svepskäl). För visst kan vi om vi vill hitta en blocköverskridande psykiatrireform värd namnet! Belöningen är att vi får ett samhälle baserat på medmänsklighet och där vi kan kapa kostnader med upp till 70 miljarder. Och när vi pratar pengar så stannar många upp och lyssnar.

Men jag vill att vi ska börja prata om de ansikten som finns bakom istället. Jag vet vad jag pratar om då jag själv efter att ”bara” kört på och inte lyssnat till kroppens signaler, varken till fysiska eller psykiska signaler som jag fått under en lång tid, hamnade i ett mörker. Det gick så långt att hjärnan var tvungen att helt stänga av för att jag skulle stanna upp.

Jag tror det är svårt att förstå känslan när hjärnan helt stänger ner, när du inte vet vad du heter och inte känner igen personen som stirrar tillbaka på dig när du går förbi spegeln i badrummet. Rent intellektuellt tror jag många kan förstå men inte upplevelsen av känslan. Jag tror att man måste varit där själv för att faktiskt förstå på riktigt!

Jag är långt ifrån mig själv idag, som jag själv känner mig. Jag har inte det minne jag är van vid och jag blir dagligen hjärntrött. Det är  en trötthet som kommer ifrån noll och sköljer över som en svallvåg man inte kan komma undan.

Det går inte att blunda för den fullständigt bedövande trötthet man känner. Jag måste därför hitta strategier för att stanna upp under dagen så att svallvågorna inte kommer, men det är svårt. Är det mycket folk runt om mig och mycket ljud blir jag snabbare helt dränerad på energi. Det är som om en kran öppnats och all energi rinner ur mig. Där står man och kan bara tänka på en enda sak. Jag måste vila NU annars kommer jag att somna stående inför alla människor.

Vi har idag så mycket forskning på området att det är anmärkningsvärt att vi inte kommit längre! Nu tar vi gemensamma krafttag och ser till att om man drabbats av psykisk ohälsa ska man kunna vara säker på att samhället förstår allvaret i det och att sjukvården agerar snabbt så att man får en värdig och jämlik vård som gäller ALLA, inte bara några!

 

/ Mats Griph